Hoppjerkan

Hoppjerkan

Flytt till Instagram

Hej!

Jag har nästan inte vågat mig in hit.
Jag ser att hemsidan har besökare varje dag, vilket alltid gör mig glad.
Men jag får så konstiga läskiga spammiga kommentarer, att jag undrar ifall hela sighten har kapats och används i något skumt syfte.

Därför tänkte jag att jag fortsätter skrivandet på det mer nybörjarvänliga Instagram.
Så om det finns några riktiga läsare här, leta upp mig på hoppjerkan11 och skicka en förfrågan.
Förr eller senare öppnar jag upp kontot men är inte riktigt mogen för det ännu 🙂

Efter Tomtefabriken

Hej!

Tillslut kom jag ut från tomtefabriken, och tänkte försöka summera hur tiden varit.
Jobbperioden började när jag jag verkligen var låg. Jag minns hur jag står och plockar in diskmaskinen innan jag åker till första arbetsdagen och tårarna bara väller över. Vid minsta tanke på livet och världen gråter jag, och det fortsätter ända fram till dörren på lagret.
Och så ser varje morgon den första veckan ut. Jag samlar verkligen all min kraft för att kunna åka till jobbet och inte gråta när jag väl är där. Gömmer mig bakom hörlurarna och pratar inte i onödan.
Det skriker i bröstet på mig hela tiden. Som om det vore en liten varelse i mina lungor.

Men en dag vänder det.
Berättar för en vän hur jag mår och hon bjuder hem mig och håller en liten föreläsning där på golvet i hennes dunkla sovrum. Under åren som jag varit peppad och framåt, har hon varit riktigt låg och bortkommen i livet. Jag har nog inte förstått hur mycket, eller hur svårt det är att vända på. (Det är klart, det är nog omöjligt att förstå någonting över huvud taget som man inte kännt själv).
Och nu hade hon samlat på sig riktigt mycket visdom att dela med sig av!
Det handlade om acceptans och self love.

Hennes ord var som magi.
Nästa dag och alla efter den kunde jag faktiskt andas!
Kunde skratta, kunde prata med kollegor och ingen skrek i mitt bröst.

Tomtefabriken

Tog extra-jobb på ett lager hela december fram till jul. Jobbar konstant. Tjänar in mycket välbehövliga stålar 🙂

Det är både jobbigt men också skönt för jag är för trött för att tänka och bry mig. Orkar bara tänka på kaffe, mat och sängen.

Mer bloggande efter jul!

Livet

Jag orkar inte sträva mer.  Men strävan har alltid varit livet. Hur gör man då?

 

Och ni som fundera på att ge upp livet, kom ihåg att döden kommer tillslut ändå. Den ligger tryggt i din bakficka trots att du väntar en vecka, ett år, tio år. Är man beredd att dö kan man lika gärna testa allting här i livet först. Har du verkligen testat ALLT? ALLT?

Kort uppdatering 2!

Mina rutiner har ju inte gått som på räls.

Det är så förbannat svårt att gå upp klockan 5, och det tar minst 2 timmar och 2 koppar kaffe innan jag är vaken nog att gå till något gym eller arbete. Men det är fortfarande en förbättring från förr, kommer upp klockan 6-7 istället för 9-10.
Funderar på om en sån där väckarklocka som immiterar en soluppgång kan hjälpa?

Den här veckan var det ju tänkt att läg

Dricker säkert 6 ordentliga koppar kaffe per dag och matvanorna är katastrofala.
Lagar aldrig mat utan lever på skräpmat, choklad och fikabröd.
Väldigt långt ifrån mitt ideal ketogen kost och kaffefrihet!

Jag försöker sluta se på rutiner / generell utveckling som linjära.
Istället för ett tåg som man hoppar på när man startar någonting och sedan klamrar sig fast vid medans det fram på raka räls mot målet, ser jag det nu som att undvika vatten.

Det dåliga (att må dåligt, negativitet, uppgivenhet, ångest) är vatten, som man blir blöt av att vara i.
Det bra är den torra luften.
Tillvaron går ut på att hålla sig så torr som möjligt.
Blir man blöt, ser man till att komma ifrån vattnet och låter sig torka. Desto blötare destor längre tid kommer det ta.
Men det är ingen fara!
Och man kommer inte att drunkna, eller vara blöt för evigt, för att man råkar kliva i en vattenpöl.

Barnfrihet

Varje gång jag träffar på småbarn och deras förälrar blir jag lättad och tacksam.
Att jag inte har några barn.

Att jag under alla dessa år hållt mig ifrån ett förhastat beslut som skulle varit mitt liv 20 år efter det. (Jag menar, hur många andra dumma beslut har man inte tagit, speciellt som ungdom?)
Och enorm tacksamet över att jag bor i ett land där jag har möjligheten att välja!!

Som barn tänkte jag att egna barn var någonting som ingick, man skaffar en karriär och barn och sen är man klar.
Sedan gick planen över till att jag skulle skjuta upp det så långt fram som möjligt, för att få så mycket som möjligt tid innan.
Tills jag bara fortsatte den tanken hela vägen ut.
Att om barn kändes som slutet på livet, varför inte bara strunta i det? Och stressen kring att hinna leva så mycket som möjligt innan detta abrupta slut bara lyfte haha. Mitt förväntade fria livsspann gick ju från 30 år till 90 år!

Jag har omvärderat det här beslutet så många gånger, det är en enorm fråga och många saker att väga in.
Vad är mina egna åsikter? Vad är påverkan utifrån? Skulle jag vilja ha barn i en annan kontext / situation?
Skulle jag vilja ha barn om jag slapp graviditeten?

När jag för några år sedan gick och väntade på tid till en abort (v 4, lätt beslut) så träffade jag en vän med barn. Vi strosade runt och hamnade på barnavdelningen på någon klädaffär. Var där i evigheter.
Efteråt kom hon på vilken sits jag var i och ursäktade sig ordentligt för att ha lurat in mig dit och slängt massa söta bebiskläder i ansiktet på mig.
Men jag tyckte det var så skönt att få ännu mer tyngd till mitt beslut. Jisses. Jag hade verkligen duckat en farlig kula!

Jag gillar barn. Tycker att det är fantastiskt att jobba i tex skola just för att få lära känna alla barn med så färgglada personligheter och tankar. Älskar att diskutera med ungdomsgäng på bussen!
Men jag känner absolut 0 behov av att ha mina egna.

Vidare tänker jag att samhället beter sig lite konstigt. Alla skaffar ett eller två barn.
För att det ingår (?) i ett vuxenliv eller en kärleksrelation.
Klämmer in dom mitt i de stressigaste karriärsåren. Sover inte på 4 år, och kämpar sedan vidare med det där livspusslet för och jakten på tid för barnen.

Vore det inte vettigare ifall några få, låt säga att det skulle vara 1 på 10 personer, som verkligen känner att det är det deras liv går ut på, skaffar typ 5 + barn istället? Så kan vi andra försörja dom gemensamt?
Kallas det inte specialisering och stordriftsfördelar? 😉

För det händer någonting när man blir förälder, vare sig man vill eller inte.
Praktiska saker kan man nog påverka, man kan vara en cool familj, fortsätta med hobbys och ta med ungen jorden runt.
Men jag vill tro att så fort man blir förälder kommer man alltid att sätta barnet i första rum. Man kommer alltid ha den där ungen och dess välmående / säkerhet i bakhuvudet. Man blir också en annan människa, en mor eller far.
Jag tror inte jag skulle trivas som oåterkallerligt transformerad mor.

Det här kan låta deppigt, som ett bortval, gjort utav rädsla för förändring.
Men jag ser ljust på min framtid utan barn!
Att bli 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100 utan egna barn.
Tror att varje decennium kan bli topp. Att jag kommer ha massa nära relationer, kunna supporta vänner med sina barn och samtidigt syssla med spännande saker. Utan tidsnöd.
Jag ser fram emot att bli den galna tanten!

Och när jag är 50 + och har ro i själen, är klok, trygg och har ett riktigt hem, då ska jag ta emot fosterbarn.

Jisses. Någonting är jag starkt och djupt beslutsam kring iallafall.

Kort uppdatering!

Ja hur går det med nya rutiner?

Har inte klarat att gå upp klockan 5 varje morgon. Men nästan!
Det är konstigt nog antingen eller, antingen vaknar jag innan larmet och skuttar upp, eller så snoozar jag i tre timmar och kommer knappt upp ändå.

Kört igenom det nya tränings-schemat en vända nu och känner mig som en urkramad trasa, varenda muskel känns stel! Bäst med en vilodag innan jag sätter igång med dag 1 igen…

En mysig tanke har tagit fäste säkert inspirerat av pod-avsnittet med Michael Dahlen.
Att fråga mig själv ”Hur kan jag göra  just den här dagen toppen?”
Tänker så inför morgondagen när jag ska sova, och sedan under dagen när det börjar krypa i kroppen. Och då kommer jag på massa små realistiska saker jag faktiskt kan och vill göra, istället för att drunkna i de stora tankarna.
Testa ni också, jag tror det kan göra oss lite icke-tillfreds varelser gott 🙂

Man behöver nog balans mellan nuet och framtidstänket.
För mycket nu och man tappar styrningen över sitt liv – för mycket framtidstänk och man missar nuet och allting!
Hur ser din balans ut?

Michael Dahlén och visdomsord

Lyssnade på en intressant intervju med Michael Dahlén på podden Tyngre Träningssnack (avsnitt 226).

Han talade för en mycket mer avslappnad inställning och livsstil än många andra ”livsstils-experimentare”. Och hade en hel del experiment och forsking att backa upp det med.

Guldklimparna jag tar med mig är;

Att lycka är någonting som byggs för dagen, och inte något som  kommer av att man uppnår de stora långsiktiga målen.

Att man sett tydlig skillnad på människors mående på morgonen vs på kvällen.
Att det kan vara så att vi vaknar varje dag med ett glatt mindset som under dagen försämras genom alla tråkigheter, måsten och irritationsmoment.

”If it feels like work its not working” och ”Ska man följa kartan eller terrängen?”
Som handlar om skillnaden på företag (eller vad som) som antingen följer en strikt plan och grundar sig i regler och struktur, eller företag som hela tiden tolkar av den föränderliga terrängen och gör det som känns roligt. Gissa vilka som lyckas bäst 😉

Skapa rutiner

Meningen med den här vintern får bli att skapa rutiner!

Jag behöver mål och mening för att inte säcka ihop totalt, och rutiner känns som ”nästa logiska steg” och rätt tydligt det just jag behäver göra. Bygga ett skelett.
Här har jag fantastiska förutsättningar att göra precis allt jag vill, men bara deppar ihop istället och känner mig som en sämre och sämre person. Gör inte mig själv stolt.
Det vill jag ägna denna lågsesong till att ändra på!

En ny rutin i veckan.


Mina drömrutiner (vardagar) skulle se ut såhär:

  • Ställa klockan på 5:00
    Är egentligen onödigt tidigt, men jag trivs som morgonmänniska!
     
  • Vara på gymmet när det öppnar kl 6:00
    Det sägs ju att det man absolut inte vill missa att göra ska göras tidigt på morgonen, före allting annat kan komma emellan. Jag vill att träningen ska bli av oavsett hur ledig eller upptagen jag är.
    Tänker också att det ger ett gott humör och självförtroende för resten av dagen!
     
  • Duscha, bruncha och städa lite 7:30 – 9:00
    Äta en rejäl matig brunch så att jag håller mig till middag.
     
  • Åka hemifrån för jobb 9:00
    Viktigt att ha en tid att passa för mig!
    Och om det är dator-jobb aldrig tänka att ”det är ju smidigare att jobba hemifrån” för det går inte.
     
  • Avsluta jobb mellan 15:00 och 19:00 beroende på 
    Jag är lite lat och har därför mer problem med att inte stänga ihop allt för tidigt, än som andra jag hört maler på hela kvällarna… 
  • Laga middag och chilla
    Här har jag redan halva inne. Brukar oftast äta middag och varva ner om kvällarna.
    Brukar ha en krypande känsla i kroppen, vara missnöjd med vad jag gjort av dagen. Förhoppningsvis blir det en annan känsla om rutinerna sitter och jag kan känna mig nöjd istället.  Kanske räcker det med positiv sinnesstämning för att automatiskt hitta på revliga saker på kvällarna, annars får jag styra upp där också senare.
  • Yoga 30 min innan läggdags
    Att yoga varje dag är en vana jag velat få till i flera år, som skulle göra min kropp gott och rörlighet underlätta träningen. Dessutom tror jag det är bra med lite skärmfri tid innan sängdags. 
  • Sängen kl 21:00 
    Åter igen, onödigt tidigt! Jag gillar ändå inte kvällen, känns som att dagen är över och man ändå bara väntar på att få krypa ner i under täcket. Byter gärna bort den mot lite morgontimmar!

Utöver allt detta skulle det vara fint att gå över till lch igen, och till slut att fasa ut kaffet. Men det är överkurs just nu.

Helgerna tänkte jag fortsätta leva vind för våg, för att samleva bättre med samhället hehe 🙂

Flykten till 70 talet

Såg just filmen https://www.youtube.com/watch?v=zVZTZe9AtzY som handlar om en tidsresa mellan 2016 och 1973.

Lämnade biosalongen med en känsla av att precis duckat en kula, av att vara riktigt lyckligt lottad att slippa leva förr.
Allting på 70 talet verkade vara lite flottigt, tjocka smutsiga glasögon, träskor och dåligt sittande byxor.
Trist kvinnosyn och alla yngre generellt dräggig attityd.
Som ett sunkigt täcke över hela linsen.

Då väljer jag hellre kass eketro musik och instagram-ögonbryn 🙂

Vad tror ni om framtiden?
Efter den här filmen är jag övertygad om att det bara blir bättre. Omfamnar teknisk utveckling och internet.
Tror till och med att det är viktigt att orka hänga med i den teckniska utvecklingen. Trots att det känns krångligt först och man kan sucka åt nya onödiga påhitt. Tror det kan vara skillnaden på att känna sig delaktig som äldre istället för exkluderad och missförstådd… ?
Vilket årtionde skulle ni välja att leva i?

« Äldre inlägg

© 2017 Hoppjerkan

Tema av Anders NorenUpp ↑