Hoppjerkan

Hoppjerkan

Månad: september 2016 (sida 1 av 2)

Meditation

Jag vill börja meditera!
Tror det är bra för alla, speciellt för oss knäppisar.

Ett tag bar jag en aktivitetsklocka som mätte pulsen, och experimenterade lite med att styra pulsen upp och ner. (Har rätt hög puls). Inga långvariga förändringar dock, bara för stunden!

Har också använt en mindfullness övning jag lärde mig på ett jobb; att räkna sina andetag upp till tio och sedan ner igen till noll, i en cirkel. (Man ska andas normalt och bara räkna, inte styra andningen efter räkningen). Börjar man tänka på annat kan man komma på sig själv med att räkna knasigt i bakhuvudet, tex fastna på en siffra eller fortsätta långt förbi 10 ?

Andas i en fyrkant  också men det slutar alltid med att jag inte andas nog och måste dra in luft som efter att man hållit andan.

Ett fett tips är att lyssna på musik utan text (klassiskt, jazz, funk, vad som) och bara ligga stilla och blunda. Försök att verkligen lyssna på vad som händer i musiken, höra vad alla instrument spelar.
Det kräver all koncentration och jag slutar tänka i meningar och ord, för att snarare observera upp massa abstrakta mönster. Härligt!

Jag behöver mer kött på benen! Information, fler bra övningar och trix!
Tips på kunskapskällor någon?

Bipolär typ 2?

This is me

03
Enkelt beskrivet kan upplevelsen av bipolär sjukdom beskrivas som att man pendlar mellan maniska och deppiga perioder.
De röda är maniska och de blå deppiga, och jag har just vaknat upp ur en 2 veckors lång dipp. De flesta har längre perioder av båda sorter, men denna variant kallas ”rapid cykling”.

Hur det är att vara deppig har de flesta säkert upplevt eller hört beskrivas, men hur är det att vara manisk?

Kan först berätta att jag tror mig ha en rätt så light variant av bipolär sjukdom, jag klarar mig ju ok, det är hanterbart. Frågan är om det inte bara är ett personlighetsdrag…
För mig blir det så att jag blir otroligt taggad både på specifika saker och på livet i allmänhet. Det är ofta någonting jag ska göra som i min hjärna kommer att förändra allt, göra  mitt liv komplett och rädda världen samtidigt.
Ser inte hinder, ingenting är farligt eller riskabelt. Ser inga baksidor/nackdelar.
Jag är så motiverad att jag blir rastlös och otålig om jag inte kan sätta igång med den saker precis nu, att vänta bara ett par dagar känns absurt.
(Det är tur att jag har så lite pengar, och anses ganska kredit-ovärdig, att pengafrågan ofta bromsar upp eventuellt förverkligande).
När perioden är över har jag glömt bort detta som skulle lösa allt, och när nästa period kommer finns en ny hajp.

För min omgivning märks mer att jag pratar mycket och fort, klämmer in skämt hela tiden, är mycket otålig i kroppen och står och smådansar eller trummar med fingrarna.
Mina tankar och inre konversation går så fort att allting annat i jämförelse går för långsamt. För varje mening någon säger till mig hinner jag tänka tusen.
Får verkligen tänka på hur jag beter mig och knipa käft för att inte köra över folk, att ge dom lite space.

 

Fråga nr 1:
Har jag en sjukdom eller är det ett personlighetsdrag?

Fråga nr 2:
Är det värt att gå till vården för att bli utredd och ev få en diagnos?

Fråga nr 3:
Om det visar sig att jag har sjukdomen, är det värt att testa medicin?

Fråga nr 4:
Eller bör jag försöka hjälpa mig själv med andra metoder, se till livsstil och tankesätt?

Fråga nr 5:
Vill jag ens förändra det här och ha en plan kurva?
Det är hemskt att vara deppig och det tar mycket energi att vara manisk. Men det är också en häftig variation och den maniska motivationen ger en del gott också!
Kanske omfamna istället för att förändra?

En skopa inspiration

Tänkte bara berätta vad som tillslut fick mig lite gladare igår.

1 – Sol och Krispig luft på en vacker stranpromenad.
2 – Den goda laktris-glassen och den härliga försäljaren på Nonnas Gelato. Tack mig själv för att jag tog beslutet att stanna och köpa glass.
3 – Stephanie Keto Persons tuffa kärlek på youtube.
4 – Roland Paulsen, forskare som ifrågasätter vårt sätt att se på arbete. Det smörjer själen att höra människor tala som sticker ut hakan och faktiskt ifrågasätter själva grunden på vilken alla andra debatter sker. Ska läsa hans böcker så snart jag kan!

images 26-27_Roland-Paulsen-foto-Saga-Sandin-webb

Nu ska jag se över mitt tränings-program, ta en ny promenad, och våga mig iväg till gymmet efter hela 2 veckors uppehåll.
Har förresten inga pengar idag. Det är nästan en lite kittlande känsla!
Hur ofta går du runt och är helt barskrapad?

Chips till middag

Igår gick jag i tights, luvtröja och tofflor upp till affären endast för att handla chips och dip. Till middag. Två tequila drinkar och en komedi till det också.

Det känns som det får markera någon slags bottennivå på de senaste veckornas ohälsosamma stil. De rutiner jag skaffat under sommaren har under de senaste veckorna fallit. Livsstil och rutiner kanske är som ett husbygge där det är svårt att bygga stadigt när grunden inte är stabil. När grunden byts ut ramlar det som vilar på den ner i en stor hög på marken.

Vissa av mina grundpelare är faktiskt väldigt stabila (relation, vänner, bostad) men det är den där sista ”sysselsättning” som ständigt byts ut och aldrig passar bra.

Jag tror jag kan lista vad jag behöver för att må och fungera ok, för att hålla humöret och peppen uppe:

  • Träna minst varannan dag
  • Vara utomhus varje dag
  • Träffa folk varje dag
  • Äta riktig mat / lchf

Väntar bara på en sån där våg av pepp som kommer ibland, som jag kan åka med istället för att simma själv.

Ska gå ut och promenera i solen och försöka locka fram någonting.

Egenföretagare behöver zen

Idag har jag köpt mitt lilla mini-cafe!!

(Att jag fick ett lån med mina tim-anställningar på 4 olika företag var ett mirakel).

Har varit så himla nervig sedan jag bestämde mig för att köra på eget, skrämt upp mig över precis allting.
Först över lånet, sedan över själva affären, över tillstånd. Över vad kunderna kommer tycka..

Man måste nog lära sig att bli lite cool om man ska driva eget. Skaffa zen huvudet.
Tro på att saker och ting löser sig. Det ska jag gå och öva på nu 🙂

Kroppsaktivism och träning

Har du koll på vad kroppsaktivism / kroppspositivism är? 
Snabbt förklarat är det människor med kroppar som inte passar in det rådande idealet som gjort ett aktivt val att inte skämmas för, dölja eller hata sina kroppar. Istället är man stolt, positiv och tycker om sin kropp precis som den är.
Riktigt rebelliskt!

En tråkig sak är att man ofta hatar på träning och träningsfolk, bara av farten, kanske för att man likställer träning med bantning?
För mig var det idrotten och träningen som fick mig att tycka om min kropp under den bräckliga tonåren, trots att jag stack ut.
(På den tiden var varken muskler eller kurviga bakdelar inne ännu haha)
Jag fick förstå att kroppen var till att användas, känna hur det var att vara stark, kunna utföra saker.  Att egenskaper som ansågs negativa i skolkorridoren kunde vara positiva i en annan kontext. Utan idrotten hade kroppen istället varit någonting som bara var till för att visas upp och passas in, vilket garanterat hade gett mig en ett annat synsätt.

Och här är min guldklimp till kroppspositivister som vill ha träningsinspiration:
Följ tyngdlyftare och styrkelyftare på sociala medier!
Tex girlswhopowerlift på IG där kvinnor i verkligen alla former rockar och vikt/storlek aldrig kommenteras!

sarah-robles-hero-image

Sarah Robles USA –  Bronsmedaljör i OS Rio

Min nya hajp

Min förra hajp var klättring, men nu är jag så nyfiken att testa på att måla en tavla!

Det är någonting jag aldrig trodde skulle locka mig.
Minns hur jag under högstadiet och gymnasiet satt i bildsalen dagarna i ända för att umgås med mina vänner som var riktiga esteter. Själv skapade jag aldrig någonting, utan satt där och hängde med min stora bag tills det var dags att åka på någon träning haha!

Det är den här super-inspirerande kvinnan som har förtrollat mig med sina mäktiga vintertavlor.
Och jag börjar dessutom tro att människor behöver lite kreativt output för att må bra i själen..

Winterbirds_smal_massiveWinterdream_smal_massive

Något som skaver

En insikt slog mig i morse.
Att alla mina vänner utom en är ganska olyckliga.

De känner alla meningslöshet, och har svårt att formulera sina önskningar och mål i livet.
De känner alla att livet skaver. De brottas med existensiell ångest.
Precis som jag.

Om vi förr var nyfiket sökande är vi idag uppgivet sökande. Vi söker vidare utan tro att det finns något att hitta, för att vi inget annat kan. Ingen känner att de har momentum, att saker flyter på och att de kommer framåt.

Kanske är det för att vi inte har köpt iden om den enkla lösningen – den fina utbildningen, likes på Instagram eller halvåret i Thailand.
Kanske är det så att jag bara umgås med de som tänker som mig, att vi fortsätter vara vänner för att vi kan relatera?
Eller är det en fråga om generation eller rent utav en övergående fas i livet?

Säga upp mig? Del 2

Medan jag gick och funderade på hur och när jag skulle ta det där jobbiga samtalet – gick min chef och gjorde samma sak.

Jag fick alltså sparken. (Ja jag känner mig lite som i en film när jag säger det)
Det var som ett bra breakup där båda parter är överens om att man inte passar ihop, och önskar varandra lycka till.

På tal om hajar - vem mer är lite sugen på att se filmen The Shallows?

På tal om hajar – vem mer är lite sugen på att se filmen The Shallows?

Ni som har varit arbetslösa, pluggat eller frilansat vet hur farligt det är att sitta ensam hemma i pyjamas en vardagsförmiddag.
Hur lätt det är att drunkna i sina egna tankar och känna sig isolerad från världen som snurrar någon annan stans utan dig.
Hur stort steg det ibland kan vara att stiga upp och sätta igång och använda sin fantastiska ocean av ledig tid.
Det är den största utmaningen, att varje morgon undvika att trilla i havet av tankar och ensamhetskänslor. Jag behöver må väldigt bra och ha ett positivt harmoniskt sinne för att kunna åstadkomma någonting över huvud taget – det är här det avgörs om det bär eller brister. Är mitt sinne positivt kan jag dra tyngsta lass i världen och komma på all världens kreativa lösningar, är mitt sinne mörkt orkar jag knappt handla mat eller öppna post.

Därför behöver jag nog se min tillvaro som aspirerande egenföretagare som en pyramid där mitt psykiska mående utgör basen.

Nu ska jag sätta mig med ett tomt anteckningsblock och bara strukturera.
Det blir bra det här!

Säga upp sig?

 Steg upp klockan 5 i morse. Kunde inte sova på grund av den nervösa pirriga känslan i magen.

I veckan hände saker på jobbet som fick mig att gå från ”här stannar jag minst ett år” till ”hur klarar jag mig om jag säger upp mig imorgon?”.
Jag visste att det är ett stort företag jag jobbar på, där det är siffror och inte människor som räknas. Men det börjar märkas mer i den dagliga verksamheten, kommit närmare mig, och det är ingenting jag tycker om.

Tror inte att jag är en person som passar att vara anställd över huvud taget. Det känns meningslöst att börja söka efter ett nytt jobb och göra om hela karusellen.
Missförstå mig inte – det är häftigt och inne just nu att vara egenföretagare – men jag har aldrig sett den som imponerande.
Jag har verkligen försökt hitta rätt väg, rätt yrke och ett jobb att trivas på. Har hoppfullt testat så mycket.

Jag avskyr att följa någon annans regler, att någon annan dikterar dels hur jag utför arbetet dels ramarna kring hur jag kan leva mitt liv.
”Det är klart, ingen gillar ju att rätta sig efter någon annan, krav från chefen eller att passa tider!” tänker ni kanske.
Jag står alltså inte ut, i mer än några månader i sträck. Det kryper och bubblar i mig, som en tekokare som det snart börjar ryka från!
Och jag har ändå övat från barnsben att lyda order och bita ihop då jag idrottade hela grundskolan igenom haha 😉

Så i fredags kväll när jag kom hem gick hjärnan på högvarv. Hur kan jag få in pengar nog att klara mig? Vad kan jag hitta på?
(Har ju varken pengar eller expertkunskaper!)

Tre bra ideer finns nu framtagna. Tre roliga projekt just påbörjade!
(Säger jag upp mig har jag lite press att faktiskt genomföra dessa också)

Det är därför jag inte kan sova, jag är så nervös, glad, lättad, peppad, och super-nervös i ett!

sydamerika 640

Äldre inlägg

© 2017 Hoppjerkan

Tema av Anders NorenUpp ↑